Inget kan komma mellan mig och Fredriksson!


Lasse pekar på sin stora kärlek: "Visst är hon vacker!".

1969 skapades en av de där låtarna som vi alla känner till; Teddy Björnen Fredriksson. Den där sången som vi alla tvingats höra massa gånger på musik. Inte för att den var bra utan för att den var lätt att spela, till och med så lätt att de underbetalda vikarierade musiklärarna kunde spela den. Men hur ligger det till nu för tiden med våran Stockholmsfixerade allsångssjungade Lasse idag. Och hur pass nära är Stockholm hans hjärta på riktigt?

Det enda kravet Lasse hade inför intervjun var att han skulle få bestämma plats. Den stora scenen, den som brann för inte så länge sen. Varför han valt den här platsen ska bli kul att höra, kanske träffade han sin stora kärlek här. Nu kommer Lasse som vanligt i sin blåa kavaj, men med en flaska Absolut Vodka i sin vänstra hand för ovanans skull.

Tjena!


Hej!
Jag sa hej till scenen inte till dig!

Va?

Ha ha, nej jag skoja bara! Men visst är den vacker… som allt annat här i Stockholm. Jag ska fan bränna upp den jäveln som tände eld på…

Vad har du för relation till scenen, jag menar, som gör att du skulle döda någon för det som hänt?

Ser du inte den vackra böjen vid taket. Och dess form, jag föll för henne redan första gången jag såg henne.

Det vara bara ett utryck väl?

Nej för fan! Se dig omkring! Hon står här och glänser som den skönhet hon är. Du förstår… jag lider av Objectum Sexual. Det innebär att jag förälskar mig i saker som inte lever. Gosedjur, köksredskap och byggnader och sånt.

Det var en nyhet för mig. Har det något samband med att du skrivit låtar som Stockholm i mitt hjärta och Teddybjörnen Fredriksson?

Du är snabb du! Det där med Stockholm i mitt hjärta… ja, det ligger nog något i det. Jag är fullkomligt besatt av husen här, jag har faktiskt fått hjälp av en kollega att skriva ut hela staden uppifrån. Sådana flygfoton, från Google Earth. Och lagt ut som en stor golvmatta.

Hur var det med Teddy då?

Det är en lång berättelse. Men jag kan säga såhär. Inget kan komma mig och Fredriksson! Nej nu ska jag rusa vidare.

Okej, tack!

Lasse vinglar iväg samtidigt som han sjunger livligt på “Stockholm i mitt hjärta”. Efter den här intervjun publiceras känns det som glansdagar är över, om dom inte redan är det. Vi får se!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0